Vanliga frågor

Främmande arter och lagstiftningen - vanliga frågor

suomi | Svenska | English

Allmänt om invasiva främmande arter

Hur definieras en främmande art? Hur definieras en invasiv främmande art?

Med främmande arter avses växter, djur eller andra organismer som människan oavsiktligt eller avsiktligt har introducerat utanför artens naturliga utbredningsområde. En främmande art har med människans avsiktliga medverkan överskridit sina naturliga spridningshinder, såsom kontinenter, hav eller berg.

Alla främmande arter är inte skadliga. Med invasiva främmande arter avses arter som har konstaterats hota den biologiska mångfalden. 

Främmande art och invasiv främmande art definieras i EU:s förordning om främmande arter (artikel 3.1 och 3.2).

Graden av skadlighet hos de främmande arter som tas upp i den nationella förteckningen fastställs i 11 § i lagen om främmande arter. Definitionen är något bredare än i EU:s förordning om främmande arter. Förutom skada för den biologiska mångfalden beaktas även annan skada som arten kan orsaka vilda organismer, hälsa eller säkerhet.

Mer information om definitionerna av främmande arter och invasiva främmande arter finns att få här.

Invasiva främmande arter som ingår i EU-förteckningen eller i den nationella förteckningen får inte importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder. En sådan art får inte födas upp, säljas eller marknadsföras. Det är förbjudet att släppa ut sådana arter i miljön.

Vad är en invaderande art?

Invaderande arter är igen arter som tar sig in i ett land på egen hand. Det vill säga att de arter som på naturlig väg sprider sig till Finland till exempel till följd av det varmare klimatet, är invaderande arter. Bestämmelserna om främmande arter rör alltså inte dem.

Ska jag rapportera upptäckter av invasiva främmande arter? Var kan jag rapportera?

Det lönar sig alltid att rapportera alla upptäckter av invasiva främmande arter på den nationella portalen för främmande arter: https://vieraslajit.fi.

Målet är att få närmare information om hur brett arterna har spridit sig och hur förekomsterna inverkar på naturens biologiska mångfald. Detta i syfte att kunna bekämpa arterna i områden som också med tanke på kostnaderna ger bästa resultat. Upptäckter av främmande arter kan du också rapportera till  den egna kommunens miljövårdsmyndighet. 

Författningarna om invasiva främmande arter

Vad är EU:s förordning om främmande arter?

I EU:s förordning om främmande arter finns bestämmelser om åtgärder som medlemsländerna vidtar för att stoppa introduktion och spridning av invasiva främmande arter i EU.

Länk till förordningen:http://eur- lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/HTML/?uri=CELEX:32014R1143&rid=1

Vad är EU-förteckningen över främmande arter?

I EU-förteckningen ingår de invasiva främmande arter som EU:s förordning om främmande arter ska tillämpas på. Om förteckningen föreskrivs i en särskild förordning av EU-kommissionen. Förteckningen uppdateras efter behov.

Arterna som ingår i EU-förteckningen (portalen för främmande arter):
/fi/content/euroopan-unionin-kannalta-merkityksellisten-haitallisten-vieraslajien-luettelo

Arterna som ingår i EU-förteckningen (kommissionens sidor): https://ec.europa.eu/environment/nature/invasivealien/list/index_en.htm

Kommissionens tillämpningsförordning ((EU) 2016/1141) om den första förteckningen: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2016.189.01.0004.01.FIN&toc=OJ:L:2016:189:TOC

Kommissionens tillämpningsförordning  ((EU) 2017/1263) om den kompletterade förteckningen: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2017.182.01.0037.01.ENG&toc=OJ:L:2017:182:TOC

Vad är lagen om främmande arter?

I lagen om främmande arter (lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter 1709/2015) finns bestämmelser om hur man genomför EU:s förordning om främmande arter i Finland.

I lagen om främmande arter finns därutöver bestämmelser om

  • sådana invasiva främmande arter som inte ingår i EU-förteckningen men som kan betraktas som skadliga i finländska förhållanden,
  • bekämpningen av andra främmande arter även om de, åtminstone inte för närvarande, betraktas som skadliga.

Länk till lagen: https://www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2015/20151709

För lagens syfte och paragrafer redogörs i regeringens proposition. Se till exempel detaljmotiveringen på s. 35 i regeringens proposition 82/2015.

Vad är den nationella förteckningen?

Den nationella förteckningen innehåller sådana invasiva främmande arter som inte ingår i EU-förteckningen men som kan betraktas som skadliga i finländska förhållanden. Bestämmelser om förteckningen utfärdas genom förordning av statsrådet. Förteckningen uppdateras efter behov.

Förteckningen trädde i kraft den 1 juni 2019.
Länk till statsrådets förordning 740/2019 och den nationella förteckningen som finns som bilaga https://www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2019/20190704.

För grunderna för att upprätta den nationella förteckningen redogörs i  motiveringspromemorian till statsrådets förordning. 

Vad innebär det att en art finns upptagen i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen?

Invasiva främmande arter som ingår i EU-förteckningen eller i den nationella förteckningen får du inte importera till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder. En sådan art får inte födas upp, säljas eller marknadsföras. Det är förbjudet att släppa ut sådana arter i miljön.

Samma förbud gäller arterna i den nationella förteckningen. Genom statsrådets förordning kan det dock utfärdas bestämmelser om att något av förbuden inte tillämpas på en art som tas upp i den nationella förteckningen eller på vissa användningsändamål för arten. Det är emellertid alltid förbjudet att släppa ut arten i miljön.

Gäller EU-förteckningen och den nationella förteckningen med sina förbud även kommersiella aktörer, såsom plantskolor och plantförsäljare eller akvarie- och djuraffärer? Hur ska jag göra om en art som är till salu finns upptagen i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen?

Det är förbjudet att importera, föda upp, odla, sälja eller på annat sätt inneha de arter som ingår i dessa förteckningar.

De förbud och begränsningar som gäller de nya arter som finns upptagna i förteckningen träder i kraft sommaren 2019. Därefter är det förbjudet att importera arterna och gamla lager måste i regel förstöras. Företagen får dock fortfarande under två års tid sälja arterna till sådan forskning eller medicinsk produktion som det beviljats särskilt tillstånd för. Till konsumenterna får arterna fortfarande säljas under ett års tid, under förutsättning att dessa arter hålls och transporteras i sluten förvaring så att de inte kan spridas eller slippa ut. Efter dessa tidsfrister får företagen inte längre ha dessa arter i lager.

Hur ska jag göra om jag ser att en främmande art som ingår i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen är till salu eller om jag märker att någon vill köpa eller sälja en sådan art?

Du kan rapportera till den regionala NTM-centralen som övervakar att lagen om främmande arter följs. Du kan till exempel skicka ett meddelande till kundservicen för miljöfrågor: ympariston.asiakaspalvelu@ely-keskus.fi.

Vem ser till att bestämmelserna om främmande arter följs?

Närings-, trafik- och miljöcentralen övervakar att bestämmelserna i EU-förordningen och den nationella lagen och förordningen om invasiva främmande arter följs. Tullen övervakar att bestämmelserna om införsel följs.

Att kunna hantera riskerna med främmande arter kräver framför allt kunskap och människornas egen förståelse för hur skadliga arterna är samt ett gott samarbete för att bekämpa arterna. Resultat nås i första hand genom kommunikation och rådgivning utan myndigheternas tvingande åtgärder. Det är också det effektivaste sättet som ger hållbara resultat.

Växter

Ska en fastighetsägare eller -innehavare utrota invasiva främmande arter på sin mark?

Främmande arter som ingår i EU-förteckningen eller i den nationella förteckningen får inte avsiktligt odlas på en fastighet. Om du till exempel har planterat en sådan växt i trädgården som ingår i dessa förteckningar, ska du ta bort växten och förstöra växtdelarna för att stoppa spridning av växten.

Om en invasiv främmande växtart växer på en fastighet som kontinuerligt används och sköts av fastighetens ägare eller innehavare, betraktas det som odling av växten, oberoende av hur växten ursprungligen har spridit sig till trädgården och oberoende av om det rör sig om aktiv skötsel av växten eller passiv tolerans mot den. 

Eftersom det inte är tillåtet att odla främmande arter, ska ägaren eller innehavaren utrota växterna, även de växter som spridit sig från grannfastigheten eller någon annan plats i omgivningen. Om växten har spridit sig från grannens mark, ska grannarna inleda bekämpningen samtidigt och gärna i samarbete för att kunna stoppa spridningen på ett effektivt sätt.    

Om jag inte tar bort de främmande växter som växer på min gårdsplan, vilka är påföljderna? Är det ett brott?

Att inte utrota främmande växtarter är inte ett brott.

Om en art på grund av försummelse sprider sig utanför fastigheten, kan ägaren åläggas en skyldighet att utrota även de förekomster som spridit sig utanför fastigheten.

Är jordbrukare också skyldiga att utrota främmande arter, till exempel blomsterlupin, om den växer på deras åkrar eller åkerkanter?

Det är inte tillåtet att odla, på annat sätt inneha eller släppa ut i miljön arter som ingår i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen. Ägaren eller innehavaren till åkrar och åkerkanter (till exempel en jordbrukare) ska ta bort invasiva främmande arter från de områden som hen använder och sköter.

En främmande art kan dock sprida sig till fastigheten på egen hand och växa där utan någon som helst vård, till exempel på åkerkanter. Även en sådan förekomst kan betraktas som odling om områdena används och sköts av ägaren, oberoende av om växten sköts aktivt eller om det bara gäller att passivt tolerera den. Om en art sprider sig utanför fastigheten, kan ägaren åläggas en skyldighet att utrota även de förekomster som spridit sig ut i miljön.

NTM-centralen övervakar att lagen om främmande arter följs. Information om goda bekämpningssätt, bland annat när det gäller blomsterlupin, finns i portalen för främmande arter: https://vieraslajit.fi/lajit/MX.38950/show. En hanteringsplan, bland annat för att bekämpa blomsterlupin, håller också på att ta form. Planen blir klar sommaren 2020.

Var kan jag få hjälp för att utrota främmande arter, till exempel vresros?

NTM-centralernas kundservice ger på regional nivå råd i frågor som gäller främmande arter. Information om bekämpningen finns att få på kundservicen för miljöfrågor, tfn 0295 020 900 (ympariston.asiakaspalvelu@ely-keskus.fi).

Kommuner har uppmuntrats att låta utföra bekämpning i form av sysselsättningsarbete samt att bidra till frivilligverksamhet för att utrota främmande växtarter. Vissa kommuner uppmuntrar invånarna och föreningarna att ordna och delta i talkoarbete. Även olika organisationer ordnar frivilligt talkoarbete. Om du som markägare tillåter, kan växterna eventuellt tas bort till exempel i frivilligt samarbete, såsom olika talkoarbeten. Information om talkoarbete för att ta bort skadliga växter samt om kontaktuppgifter finns att få till exempel på: https://www.allergia.fi/luontoaskel/talkoot/ .

Även en hanteringsplan som gäller arterna i den nationella förteckningen är under arbete. Planen ska innehålla primära bästa sätt att bekämpa till exempel vresros. Planen blir färdig sommaren 2020. Vresros används allmänt som en prydnas- och nyttoväxt. Därför har man reserverat en längre tid för utrotningen, det vill säga fram till sommaren 2022. Under denna tid vill man också utreda för olika situationer lämpliga sätt att utrota vresros. Fastighetsägarna informeras om sätten. Förbudet gäller inte rugosarosor som är förädlade från vresrosen, till exempel hansaros.

Kan vem som helst som råkar hitta jättelokor, lupiner eller andra främmande arter i allmänna områden förstöra växten utan markägarens tillstånd?

Att ta bort växter kräver alltid markägarens tillstånd. Allemansrätten ger dig rätt att plocka växter, men att gräva eller ta bort växter på någon annans mark än den egna är inte tillåtet utan markägarens tillstånd.

För alla åtgärder som en enskild person vidtar i en annans område behövs ägarens eller innehavarens samtycke om det inte handlar om allemansrätten. Det gäller även allmänna områden, till exempel kommunens friluftsområden, parker och badstränder. Även om kommunen ger dig lov att plocka icke fridlysta växter i ett friluftsområde, betyder det i regel inte att du helt får förstöra växterna, inte ens invasiva främmande arter.  Även i det fallet att kommunen i praktiken godkänner utrotning av invasiva främmande arter på kommunens mark bör man fundera på om enskilda åtgärder för att utrota växterna är till nytta med tanke på bekämpningen eller om åtgärderna snarare kan bli till skada (om växtdelar som kan föröka sig sprids eller fel arter utrotas). Kommuner ska i första hand uppmuntra människor att rapportera om upptäckterna till den kommunala myndigheten. Rapporteringen ska också vara så enkel som möjligt.

Vissa kommuner uppmuntrar invånare och föreningar att ordna och delta i talkoarbete kring främmande arter (ett exempel från Esbo stad): https://www.espoo.fi/fi-FI/Asuminen_ja_ymparisto/Asuminen/Asukastoiminta/Talkoot/Vieraslajitalkoot(68039).

Kan jag plocka eller ta bort främmande växter, till exempel lupiner, invid vägar?

Du får plocka lupiner vid vägkanter eftersom det hör till allemansrätten. Det är dock förbjudet att gå invid en motorväg eller en motortrafikled.  Alltid när du rör dig på vägkanter ska du komma ihåg säkerheten: bilen ska du parkera på en parkerings- eller en rastplats och du ska se upp för den förbipasserande trafiken. I en gul säkerhetsväst syns du bättre. Kom ihåg att det kan finnas skräp, såsom glasskärvor eller metalldelar, på vägkanterna.

Att ta bort eller gräva upp lupiner eller andra främmande arter hör inte till allemansrätten utan kräver ett tillstånd. Om du vill ordna talko invid en vägkant, kontaktar du Trafikens kundservice. Tillstånd ges dock inte för utrotning vid motorvägar eller motortrafikleder.

Kan jag plocka och ta bort främmande växter vid en järnväg?

Nej, det kan du inte. Av säkerhetsskäl är det totalförbjudet att röra sig i ett järnvägsområde. Om du upptäcker stora förekomster av främmande växter vid en järnväg rapportera till Vieraslajit.fi eller till Trafikens kundservice.

Får jag ordna talko för att utrota främmande växter?

Om du får markägarens tillstånd, får du ordna talko. Du måste alltid få markägarens tillstånd. När det gäller kommunens mark, kan du fråga tillstånd av kommunens miljövårdsmyndighet. Det ska du göra innan du samlar ihop talkoarbetare.

Vissa kommuner uppmuntrar invånare och föreningar att ordna och delta i talkoarbete kring främmande arter (ett exempel från Esbo stad): https://www.espoo.fi/fi-FI/Asuminen_ja_ymparisto/Asuminen/Asukastoiminta/Talkoot/Vieraslajitalkoot(68039).

Information om talkoarbete för att ta bort skadliga växter samt kontaktuppgifter finns att få till exempel på: https://www.allergia.fi/luontoaskel/talkoot/ . Om du vill ordna talko invid en vägkant, kontaktar du Trafikens kundservice. Tillstånd ges dock inte för arbete som sker vid motorvägar eller motortrafikleder.

Vem svarar för utrotning av främmande arter, såsom blomsterlupiner, till exempel vid vägkanter? Gäller anvisningarna också staten?

Väghållarna, det vill säga Trafikledsverket och NTM-centralen när det gäller staten, samt kommunerna och de privata väghållarna har ansvar för att ta bort främmande arter, såsom blomsterlupiner, vid vägkanterna. Enligt Trafikledsverkets anvisning för grönbygge, som gällt sedan 2012, ska lupinerna slås ned samtidigt som man sköter vägområdena. Att bekämpa lupiner vid vägkanterna hör alltså redan nu till väghållarnas och statens normala verksamhet.

Noggrannare information för att bekämpa främmande växtarter i vägområdena fås senast sommaren 2020. Just nu arbetar man med att utreda vilka är till exempel blomsterlupinens primära bekämpningsområden och kostnadseffektivaste bekämpningsmetoder. Målet är att få närmare information hur brett lupinen har spridit sig och hur förekomsterna inverkar på naturens biologiska mångfald. Detta i syfte att kunna bekämpa arterna i områden som också med tanke på kostnaderna ger bästa resultat. Hanteringsplanen tas fram i samarbete med Trafikledsverket. Att bekämpa eller att helt utrota vitt spridda lupiner kan på vissa ställen visa sig vara ineffektivt med tanke på kostnaderna, eller rentav omöjligt. Därför siktar man i första hand till att begränsa spridningen på platser som är värdefulla ur naturskyddsperspektivet. De statliga myndigheternas ansvar och roller bland annat när det gäller att utrota blomsterlupin och utföra olika åtgärder kommer att beskrivas i hanteringsplanen.

Vad tänker man göra för att bekämpa främmande växtarter som växer vid vägkanter?

Väghållarna, det vill säga Trafikledsverket och NTM-centralen, kommunerna och de privata väghållarna har ansvar för att ta bort främmande arter som växer vid vägkanter. Noggrannare information för att bekämpa främmande växtarter i vägområdena fås senast sommaren 2020. Som bäst pågår ett utredningsarbete som finansieras med medel för statsrådets forsknings-, framsyns-, utvärderings- och utredningsprojekt och som har målet att reda ut de primära områdena för att bekämpa skadliga främmande arter och de kostnadseffektivaste bekämpningsmetoderna. Målet är att få närmare information hur brett arterna har spridit sig och hur förekomsterna inverkar på naturens biologiska mångfald. Detta i syfte att kunna bekämpa arterna i områden som också med tanke på kostnaderna ger bästa resultat. Att bekämpa eller att helt utrota vitt spridda främmande arter kan på vissa ställen visa sig vara ineffektivt med tanke på kostnaderna, eller rentav omöjligt. Därför siktar man i första hand till att begränsa spridningen på platser som är värdefulla ur naturskyddsperspektivet.

Enligt Trafikledsverkets anvisning för grönbygge, som gällt sedan 2012, ska lupiner och jättelokor slås ned samtidigt som man sköter vägområdena. Att bekämpa främmande arter vid vägkanterna hör alltså redan nu till väghållarnas normala verksamhet. Trafikledsverket samlar också som bäst in information om vresrosens växtplatser i landsvägsområdena. De åtgärder som bygger på utredningen om växtplatserna ska så fort som möjligt genomföras i samband med vägunderhållet.  Även den hanteringsplan som är under beredning och de växtplatser som planen visar och där vresros i första hand ska bekämpas hjälper Trafikledsverket att inrikta bekämpningsåtgärderna till de viktigaste växtplatserna.

Hur ska jag förstöra avfallet från invasiva främmande växtarter samt ytjorden på min gårdsplan?

Växtavfallet eller ytjorden ska du behandla på din egen tomt eller föra till den kommunala mottagningsstationen för trädgårdsavfall. Växtavfall får du inte lämna i skog eller på olovliga soptippar, vilka är en av de viktigaste spridningskanalerna för skadliga arter.  

Enligt en anvisning från samkommunen Helsingforsregionens miljötjänster HRM ska du lägga små avfallsmängder (som du transporterar med en person- eller skåpbil eller med ett släp) i en plastsäck och föra till en Sortti-station och vidare för förbränning. Om mängden avfall från främmande arter är stor (transport med en lastbil) ska du enligt HRM lämna avfallet till en anläggning för behandling av bioavfall (stjälkar, rötter, frön) eller till en kompost för grönt avfall (stjälkar och löv, inte rötter eller frön).

I samband med nästa komplettering av den nationella planen för hantering av främmande arter redogörs närmare för metoder och serviceleverantörer enligt avfallslagstiftningen för att förstöra avfall från främmande arter.  Planen blir klar sommaren 2020.

Hur inverkar förordningen om invasiva främmande arter på användningen av avstjälpningsplatser för marksubstanser, uppföljningen av marksubstanserna och hanteringen av en fortsatt användning som är trygg med tanke på spridningen av främmande arter? Vem har ansvaret på lokal och regional nivå och vem är tillsynsmyndigheten?

Ansvaret hör till de allmänna tillsynsmyndigheterna enligt avfallslagen, det vill säga NTM-centralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten. För de uppgifter som hör till kommunen svarar den kommunala avfallshanteringsmyndigheten. Kommunen ska också ordna bland annat hanteringen av trädgårdsavfall om avfallsinnehavaren begär det på grund av bristande utbud av andra tjänster och avfallet till sin beskaffenhet och mängd lämpar sig för transport eller behandling i kommunens avfallshanteringssystem.

I samband med nästa komplettering av hanteringsplanen redogörs närmare för metoder och serviceleverantörer enligt avfallslagstiftningen för att förstöra avfall från främmande arter. Planen blir klar sommaren 2020.

Jättelokans plantor eller frön får inte planteras på den egna gårdsplanen, men hur är det med pestskråp?

Arterna av jätteloka ingår i EU-förteckningen över invasiva främmande arter. Det är förbjudet att odla dessa arter. Pestskråp ingår tills vidare inte i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen och den kan du i princip plantera i din trädgård. Plantering rekommenderas dock inte på grund av de skador som spridningen av den orsakar i den omgivande naturen. Trots att en växt av främmande art, såsom pestskråp, inte ingår i någondera förteckningen ska du se till att arten inte sprider sig från växtplatsen.

Lupin

Hur ska jag utrota lupin från min trädgård och stoppa spridningen?

Lupiner förökar sig effektivt med frön som är grobara en lång tid. Det kan vara svårt att utrota växten helt, men det första steget är att stoppa spridningen. Om du har bara ett fåtal lupiner, ska du gräva upp dem med rötterna en i taget. Om du har en rik uppsjö av lupiner, ska du slå ned dem innan blomningen slutar eller alternativt skär och plockar du bort alla blomställningar. Det är viktigt att du inte lämnar grönavfallet, som övergöder jorden, på växtplatsen. Lupinresterna eller blomställningarna kan du lägga i en kompost eller kratta växtplatsen och lämna avfallet där för att förmultna. Du kan täcka över högen med hållfast plast eller en presenning så att växterna inte fortsätter att växa.

Frön som håller på att mogna känner du igen på gröna baljor. Fröna kan mogna trots att du skurit bort blomställningen. Blomstjälkarna kan du lägga i en plastsäck för att förmultna så att fröna inte mognar.  Om en växt redan spridit fröna, är det för sent att slå ned växten eller skära bort blomställningarna.  Mogna baljor är bruna och utslagna och fröna har fallit. Bekämpningen ska fortsätta i flera år eftersom fröna som blir kvar i jorden kan växa upp till en planta även flera år senare.

Hur ska jag förstöra ett knippe lupiner?

En liten mängd växtavfall kan du lägga i en kompost om temperaturen i komposten är tillräckligt hög (då förstörs också fröna). Små mängder kan du alltså lägga i husbolagets kärl för bioavfall. Ett bra sätt är också att du lägger lupinerna i en stängd plastpåse och kastar påsen i ett kärl för blandat avfall som går till förbränning.

Vresros

Stämmer det att vresrosor ska tas bort från gårdsplaner och egnahemstomter?

Vresrosarten Rosa rugosa och  dess vitblommiga variant  Rosa rugosa f. alba ingår i den nationella förteckningen över främmande arter. Rugosarosor som är förädlade från vresrosen, det vill säga Rosa Rugosa-sorterna, omfattas däremot inte av regleringen. Du får inte odla invasiva främmande växtarter. Dessa växtarter får du inte så eller plantera och de växter som redan växer ska du ta bort. Eftersom vresros allmänt används som en prydnas- och nyttoväxt, är utrotningstiden längre, det vill säga fram till sommaren 2022. Under denna tid vill man också utreda för olika situationer lämpliga sätt att utrota vresros. Fastighetsägarna informeras om sätten.

Trots att vresrosen i din egen trädgård inte ser ut att få rotskott och sprida sig i omgivningen, kan dess frön färdas långa vägar med fåglar och vidare till exempel med strömmande vatten. 

Hur ska jag utrota vresros?

Vresros kan du bekämpa antingen genom att du låter växten svälta ut eller att du gräver upp den med rötterna. Om du väljer att låta växten svälta ut, måste du riva bort rosbuskens alla nya gröna skott. Det första året ska du skära av skotten 3-4 gånger. Under de därpå följande åren ska du skära bort de nya skotten 2-3 gånger under växtsäsongen. De avskurna grenarna kan du lämna vid busken för förmultning.  Småningom, i 3-4 år, svälter busken ut och dör. Fördelen med det här systemet är att även rötterna dör och kvar blir det bara torra grenar som du till exempel kan bränna upp. Om rosbuskarna har brett ut sig och det blir svårt att komma åt dem, kan du skära buskarna ner till ca 30 cm. Då blir det lättare för dig att ta dig fram bland buskarna och riva bort de nya skotten. Att låta buskarna svälta ut är ett bra system på steniga platser där du inte kan dra upp buskens rötter. Det som också är bra är att du inte alls behöver använda bekämpningsmedel. Arbetet är också relativt lätt.

Det lönar sig att dra upp rötterna när buskarna är små. Små buskar kan du riva upp med händerna. Större buskar kräver förutom handskar även verktyg. Först klipper du bort grenarna till exempel med en sekatör eller en röjningssåg ända längst ner vid marken. Därefter ska du gräva upp alla rötterna. I sandmark är det relativt enkelt att dra upp rötterna, men om marken är stenig är det mer arbetskrävande.

Vitt utbredda enhetliga buskar är det bäst att gräva upp med en traktor. Även denna metod kräver noggrann eftervård eftersom rotdelar alltid blir kvar i marken.

Du ska också skydda din hud ordentligt när du jobbar med de taggiga buskarna. Att utrota vresros lyckas i allmänhet inte på en gång. I marken kan bli kvar delar av rötter som producerar nya skott. Därför ska du eftervårda växtplatsen i flera år tills arten med säkerhet är utrotad.

Måste jag också gräva upp hansarosen och de andra vresrossorterna?

Förbudet gäller inte rugosarosor som är förädlade från vresrosen, såsom hansaros.

Hur ska jag skilja den förbjudna vresrosen från de förädlade varianterna?

Vresrosens blomma har ett enkelt lager kronblad (i allmänhet fem stycken). De förädlade varianterna har en större blomma med klart flera lager kronblad. Anvisningar för att identifiera vresros finns på Vieraslajit.fi.

Hur skiljer jag vresros från till exempel nyponros eller finnros?

Till exempel antalet taggar och formen skiljer vresrosen från nyponrosen: vresrosen har ett flertal raka både korta och långa taggar, medan hos nyponrosen växer taggarna glesare och de är böjda.  Blommorna är ljusröda eller vita, hos nyponrosen är de skirt rosa. Vresrosens frökapslar är tillplattade på mitten och har formen av en rova, medan nyponrosens och finnrosens frökapslar är avlånga. 

Om identifieringen av vresros finns information på Vieraslajit.fi.

Ska jag också förstöra sådana vresrosor som jag odlar på grund av nypon och kronblad i kommersiellt syfte?

Eftersom vresros allmänt används som en prydnas- och nyttoväxt har man reserverat en längre tid för utrotningen, det vill säga fram till den 1 juni 2022. Efter denna övergångstid på tre år får du inte odla vresros. Därefter ska du utrota växterna, även de rosor som du odlar i kommersiellt syfte. Under övergångstiden vill man också utreda för olika situationer lämpliga sätt att utrota vresros. Fastighetsägarna informeras om sätten.

Förbudet gäller dock inte rugosarosor som är förädlade från vresrosen. De får du alltså odla i kommersiellt syfte.

Det har planterats en massa vresrosor bland annat på gårdsplaner, i trädgårdar och vid vägrenar. Det kan bli dyrt att ta bort buskarna till exempel på husbolagets gårdsplan. Finns det hjälp att få?

Kommuner har uppmuntrats att låta utföra bekämpning i form av sysselsättningsarbete samt att bidra till frivilliga åtgärder för att utrota främmande växtarter. Vissa kommuner uppmanar invånare och föreningar att ordna och delta i talkoarbete kring främmande arter (ett exempel från Esbo stad): https://www.espoo.fi/fi-FI/Asuminen_ja_ymparisto/Asuminen/Asukastoiminta...(68039). https://www.espoo.fi/fi FI/Asuminen_ja_ymparisto/Asuminen/Asukastoiminta/Talkoot/Vieraslajitalkoot(68039).

Även olika organisationer ordnar frivilligt talkoarbete. Om du som markägare tillåter, kan växterna eventuellt tas bort till exempel i frivilligt samarbete, såsom talkoarbeten. Information om talkoarbete för att ta bort skadliga växter samt kontaktuppgifter finns att få till exempel på: https://www.allergia.fi/luontoaskel/talkoot/ .

Information om att identifiera och bekämpa vresros  finns på Vieraslajit.fi. Särskilt informationen om identifiering av vresrosarter kommer att uppdateras så fort som möjligt. Även en hanteringsplan som gäller arterna i den nationella förteckningen är under arbete. Planen innehåller primära kostnadseffektiva metoder för att bekämpa bland annat vresros. Planen blir färdig våren 2020. Eftersom vresros  allmänt används som en prydnas- och nyttoväxt har man reserverat en längre tid för utrotningen, det vill säga fram till den 1 juni 2022. Under den tiden vill man också utreda för olika situationer lämpliga sätt att utrota vresros. Fastighetsägarna informeras om sätten.

Sällskapsdjur

Varghybrid ingår i den nationella förteckningen. Får jag fortfarande hålla varghybrider och får jag föda upp och sälja dem som sällskapsdjur?

Varghybrid ingår i den nationella förteckningen, det vill säga att den har genom statsrådets förordning fastställts som en invasiv främmande art i Finland. De arter som finns upptagna i den nationella förteckningen får inte spridas ut i naturen eller importeras till Finland från länder utanför EU eller från andra EU-länder, innehas, födas upp eller odlas, transporteras, släppas ut på marknaden, förmedlas, säljas eller på något annat sätt överlåtas vidare. Om du haft en varghybrid som sällskapsdjur före den 1 juni 2019 då förordningen om främmande arter trädde i kraft kan du ha djuret kvar tills det dör på naturlig väg. Då ska du emellertid se till att djuret inte förökar sig eller rymmer. Du får inte heller överlåta djuret vidare.

Vad är en varghybrid? Om en renrasig varg finns längre bakåt än i de första fyra generationerna, berörs djuret också av bestämmelserna i förordningen om främmande arter?

Med varghybrid avses i förordningen korsningar mellan en tamhund och en varg i de första fyra generationerna (F1-F4), korsningar mellan en tamhund och en annan hunddjursart i de första fyra generationerna (F1-F4) samt, oberoende av antalet generationer, alla korsningar där den ena föräldern är en av dessa korsningar (F1-F4) och den andra föräldern något annat hunddjur än en tamhund. Ett djur betraktas således som en varghybrid till exempel om det bland dess förfäder från högst fyra generationer bakåt finns vargar och tamhundar. Korsningens egen generation räknas med. Korsningar i den femte generationen (F5) och framåt betraktas som tamhundar. Om man i stället för en tamhund använder till exempel en annan varghybrid, har den nya korsningen fortfarande vargens genetiska egenskaper. Det spelar ingen roll i hur många generationer tillbaka vargen ursprungligen har befunnit sig. Antalet generationer saknar alltså betydelse i sådana korsningar. Ytterligare information finns att få på vieraslajit.fi och anvisningen för uppfödare av varghybrider.

Sällskapsdjur ingår i förteckningarna över invasiva främmande arter. Måste jag lämna ifrån mig ett sådant djur? 

Du får behålla ett sällskapsdjur som ingår i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen ända tills djuret dör av naturliga skäl. Ett villkor är att du haft djuret som sällskapsdjur redan innan arten togs upp i förteckningen. Då ska du också se till att djuret inte förökar sig eller rymmer. Du får inte överlåta djuret vidare.

Finns skunk på listan över förbjudna arter?

Skunken ingår i den nationella förteckningen som finns som bilaga till statsrådets förordning.  Skunk hör till artgruppen rovdjur i punkt 1.1 i bilaga A. Därmed har det sedan 2016 varit förbjudet att importera, föda upp och sälja skunkar. Förbuden gäller emellertid inte individer i djurparker.

Du får behålla skunkar och andra sällskapsdjur som ingår i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen ända tills djuren dör av naturliga skäl. Ett villkor är att du haft djuret som sällskapsdjur redan innan arten togs upp i förteckningen. Då ska du också se till att djuret inte förökar sig eller rymmer. Du får inte överlåta djuret vidare.

Kan jag införa till exempel en räv eller någon annan motsvarande art till Finland och ha den som sällskapsdjur?

Invasiva främmande arter som ingår i EU-förteckningen eller i den nationella förteckningen får du inte importera till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder. Arter av räv och andra rovdjur som inte hör till våra ursprungliga arter är enligt vår nationella förteckning invasiva främmande arter. Du får inte ta sådana djur in till Finland, och du kan inte heller få ett tillstånd för det. Förbudet gäller inte arter som hålls som pälsdjur. Om du registrerar dig som uppfödare av pälsdjur, får du inte automatiskt införa eller hålla sådana djur, utan du ska faktiskt hålla djuren bara i detta syfte. Till exempel rävar som hör till främmande arter får du inte längre föra in till Finland och ha som sällskapsdjur. Du får inte heller ge bort pälsdjur för detta ändamål.

EU:s lagstiftning och den nationella lagstiftningen om främmande arter förbjuder transport av invasiva främmande arter. Betyder det att jag inte längre får transportera till exempel sällskapsdjur?

Bestämmelserna om främmande arter innehåller också särskilda förbud mot transport av arter. Transportförbudet gäller emellertid främst kommersiella transporter när djur transporteras till exempel från uppfödaren eller importören för att säljas vidare. Om du däremot som en ägare till ett sällskapsdjur som räknas som en främmande art har med dig det egna djuret under en transport räknas det som normal djurhållning som är tillåten enligt övergångsbestämmelsen.

Kan en privatperson sälja eller ge ett sällskapsdjur, som en rödörad vattensköldpadda, till ett nytt hem?

 Kan jag ge ett sällskapsdjur till exempel till en djurskyddsförening som söker ett nytt hem till det?

Om du har haft en rödörad vattensköldpadda eller något annat djur som sällskapsdjur redan innan arten togs in i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen kan du hålla det tills djuret dör av naturliga skäl.

Rätten att hålla ett sällskapsdjur av främmande art hör till den som ägde djuret vid den tidpunkten då förbudet började gälla. I EU-förordningen eller den nationella lagen om främmande arter finns inte bestämmelser om överlåtelse till en ny ägare. Utgångsläget är därför att du inte kan överlåta ett sällskapsdjur eller rätten att hålla det till en annan person.

Bestämmelserna är entydiga när det gäller djur i den nationella förteckningen: ägaren får inte överlåta vidare ett sällskapsdjur av främmande art. Syftet är att skydda den ursprungliga ägarens rätt och hens viktiga relation till det egna sällskapsdjuret. Om ägaren senare tycker att hen kan ge bort djuret, finns det inte längre samma behov av skydd.

Rätten att ge bort ett sällskapsdjur ska dock övervägas på nytt när det gäller EU-arterna. Orsaken är att bestämmelserna om EU-arter tolkas på EU-nivå. Kommissionen har tolkat EU-förordningen om främmande arter så att rätten till ett sällskapsdjur av främmande art består om djuret ges över till en ny ägare. Ett villkor är att du inte överlåter djuret för kommersiellt syfte. Ett djur som ingår i EU-förteckningen får du sålunda ge över till en djurskyddsförening som söker ett nytt hem till djuret eftersom dessa föreningar inte är kommersiella aktörer.

Övriga djur av främmande art

I den nationella förteckningen över invasiva främmande arter finns olika artgrupper. Är alla de arter som ingår i en artgrupp främmande arter? Är till exempel alla fladdermöss, predatoriska däggdjur och kråkor främmande arter?

Alla de arter som ingår i artgrupperna hör inte till främmande arter. Främmande arter är arter som med hjälp av människan har spridit sig från det ursprungliga utbredningsområdet till nya områden antingen oavsiktligt eller avsiktligt. De arter som på naturlig väg sprider sig till ett nytt område till exempel till följd av det varmare klimatet, är invaderande arter. Bestämmelserna om främmande arter rör alltså inte dem. Artgrupperna i den nationella lagen och förordningen om främmande arter avser bara arter som inte hör till Finlands ursprungliga arter eller som inte spridit sig på egen hand. Detta gäller alla artgrupper. Till främmande rov- och kråkfåglar hör alltså inte de rov- och kråkfåglar som häckar i Finland eller fåglar som till exempel råkar komma till Finland under flytten. Men även farmuppfödda korsningar av rovfågelarter samt fågelpopulationer som skiljer sig från våra vilda populationer betraktas som främmande arter.

Jag hittade en spansk skogssnigel på min gård, vad ska jag göra?

Först måste du vara säker på att det är en spansk skogssnigel. Det är lätt att förväxla spansk skogssnigel med gråsvart kölsnigel som hör till våra ursprungsarter och inte ska utrotas. Andningshålet på spansk skogssnigel sitter framför mitten av  ryggskölden, nära huvudet, medan kölsnigelns andningshål sitter bakom mitten av ryggskölden. Flera tips för identifiering hittar du här.

När du är säker på att det är en spansk skogssnigel ska du utrota den. I hemmaträdgården samlar du upp sniglarna och dödar dem genom att skära av huvudet eller genom att släppa ner dem i kokande vatten.   För att underlätta ditt arbete kan du lägga ut fuktsamlande brädor eller jutesäckar som sniglarna kan krypa under. De döda sniglarna ska du lägga i ett stängt avfallskärl eller gräva ner i jorden så att andra sniglar inte kan äta upp dem. Om du bara har en liten mängd trädgårdsavfall som eventuellt innehåller den spanska skogssnigelns ägg, kan du lägga det i en stängd plastpåse och slänga i ett kärl för blandat avfall eller en kompost med tillräckligt hög temperatur. Sådana komposter är till exempel industriella komposter. Om det snigeldrabbade området är stort, ska du skala av den kontaminerade marken till ett djup på 10 cm. Den avskalade marken lägger du i en grop i marken eller i högar. Gropen och högarna täcker du med ett tjockt jordlager. Antagligen räcker det med ett jordlager på 0,5 meter. För att få bättre effekt kan du pressa samman jordlagret. Ett tjockt och sammanpressat jordlager gör att sniglarna inte tar sig upp till markytan.

Signalkräfta finns upptagen i EU-förteckningen över invasiva främmande arter. Kan jag fortfarande fånga, sälja och köpa signalkräftor? Kan jag ta in levande signalkräftor till Finland för förädling?

EU-bestämmelserna som kategoriserar signalkräfta som en invasiv främmande art har gällt sedan 2017.  Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU 2016/1141) kan de invasiva främmande arter som är med i EU-förteckningen och som redan har stor spridning i medlemsländerna, såsom signalkräfta, hanteras till exempel genom fiske, jakt eller fångst eller någon annan typ av skörd för förbrukning eller export, förutsatt att dessa aktiviteter utförs inom ramen för ett nationellt hanteringsprogram. I Finland får du fortsätta att fånga, sälja och använda signalkräfta på samma sätt som tidigare, men utplanteringar i alla vatten, även i nuvarande kräftvatten, är förbjudet, likaså odling.

Kommissionen har i ett skriftligt svar på medlemsländernas detaljfrågor bekräftat att bestämmelserna ovan gör det också möjligt att exportera levande signalkräftor från ett medlemsland till ett annat. Förutsättningen är att importen och exporten ingår i det exporterande och importerande landets hanteringsprogram. Finlands hanteringsplan finns att få här: Hanteringsplan för bekämpning av invasiva främmande arter I (godkänd 13.3.2018) PDF 145kB. 

Du får alltså ta in levande signalkräftor från andra EU-länder till Finland för förädling förutsatt att du ser till att kräftorna inte förökar sig eller kommer ut i omgivningen. Dessa förutsättningar uppfylls om du följer Livsmedelsverkets anvisning 18011 ”Import av levande kräftor”, se https://www.ruokavirasto.fi/yritykset/tuonti-ja-vienti/eu-maat-norja-ja-sveitsi/elintarvikkeet/elavien-rapujen-tuominen/.

Hur ska jag göra om jag i naturen upptäcker en invasiv främmande art som ingår i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen?

Du kan rapportera alla upptäckter av främmande arter på blanketten på portalen med främmande arter. Hur du ska göra beror på vilken invasiv främmande art du påträffat.

Om stöter på en mink, mårdhund, bisamråtta, sumpbäver eller tvättbjörn ska du kontakta ett lokalt jaktsällskap via jaktvårdsföreningen: https://riista.fi/riistahallinto/riistanhoitoyhdistykset/ eller via Finlands Jägarförbunds distrikt: https://metsastajaliitto.fi/piirit. I ett lokalt jaktsällskap kan du hitta en kompetent jägare som kan avlägsna den främmande arten.

Om du påträffar en varghybrid i naturen, ska du gå tillväga på samma sätt som med en varg. I praktiken är det närapå omöjligt att utifrån de yttre kännetecknen göra skillnad mellan en varg och en varghybrid. Att bestämma arten på en frilevande varghybrid ska ske med hjälp av en DNA-analys. Efter att arten är identifierad, kan ett sådant djur elimineras med stöd av Finlands viltcentrals tillstånd. SRVA-aktörerna (storviltsassistans) eliminerar korsade individer.

Identifieringen av arterna bekräftas av aktörer utsedda av myndigheterna. Myndigheten beslutar också om elimineringen av de individer som identifierats som korsningar samt om de aktörer som har rätt att eliminera sådana djur.

Om du ser en varghybrid eller en varg, ring nödcentralen 112 om

  • en varg eller en varghybrid har skadat en person/personer
  • en varg eller en varghybrid rör sig i gårdsområdet, vill inte lämna gården eller blir kvar i närheten
  • en varg eller en varghybrid försöker närma sig en människa, väjer inte undan eller är oskygg mot människan
  • en varg eller en varghybrid är skadad eller sjuk
  • en varg eller en varghybrid har varit inblandad i en trafikolycka
  • en varg eller en varghybrid rör sig dagtid i en tätt bebyggd miljö eller nära ett bostadsområde
  • en varg eller en varghybrid har orsakat en skada på hus- eller produktionsdjur som har ett högt egendomsvärde

I övriga fall kan du rapportera dina upptäckter till den lokala rovdjurskontaktpersonen på viltcentralens webbplats: Viltcentralens kontaktuppgifter (riista.fi), välj rätt område och rovdjurskontaktperson som uppgift. Den lokala kontaktpersonens namn och telefonnummer får du på Finlands viltcentrals webbplats eller av jaktvårdsföreningens verksamhetsledare. Berätta detaljerat om dina upptäckter och var du gjort upptäckterna. Om du hittar spår eller spillning efter en varg eller en varghybrid eller kadaver som rovdjuren lämnat efter sig är det bra att du även rapporterar om dessa.

Om du i naturen råkar på fiskar av invasiva främmande arter, singelkräftor eller ullhandskrabbor, kan du rapportera dem på blanketten på portalen med främmande arter samt på  http://kalahavainnot.fi/lomake. Om du fångar en fisk av främmande art, släpp inte fisken tillbaka i vattnet.

Om andra arter ska du rapportera på blanketten på portalen med främmande arter. Vid behov ger NTM-centralens kundservice mer information: ympariston.asiakaspalvelu@ely-keskus.fi eller 0295 020 900.

Även djurparker kan ta emot sällskapsdjur som är med i EU-förteckningen samt djur som hålls av kommersiella aktörer och djur som påträffats i naturen och som ingår antingen i EU-förteckningen eller i den nationella förteckningen. Djurparkerna får hålla djuren tills de dör av naturliga skäl, men parkerna måste se till att djuren inte förökar sig eller rymmer. Främmande djurarter som lokala djurskyddsföreningar har tagit emot kan också lämnas över till djurparker.

Hur ska jag göra om jag i naturen påträffar en liten invasiv främmande art, såsom bergvattensalamander eller sandödla, som ingår i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen? Får jag på egen hand utan tillstånd göra mig av med dessa djur?

I Finland är vilda kräl- och groddjur fredade. Därför är det viktigt att du innan du gör något försäkrar dig att du identifierat arten rätt.

Om djurarten är en invasiv främmande art enligt lagstiftningen om främmande arter (EU-förteckningen eller den nationella förteckningen) som spridit sig ut i naturen och kan leva där, betraktas arten inte som vild enligt naturvårdslagen.

För allt du gör i en annans område behövs ägarens eller innehavarens samtycke om det inte handlar om allemansrätten. Att utrota djur eller växter i en annans område hör inte till allemansrätten, inte ens i fråga om invasiva främmande arter.

Även när du hanterar främmande arter ska du följa djurskyddslagens krav så att du inte vållar onödig smärta eller plåga. 

Om du upptäcker en främmande art i naturen, är det bäst att du kontaktar kommunens miljöskyddsmyndighet eller NTM-centralen:  ympariston.asiakaspalvelu@ely-keskus.fi eller 0295 020 900. De kan råda dig hur du identifierar arten och ge information om utrotningssättet samt om det finns behov att samordna åtgärderna med redan pågående eller planerade åtgärder.

Vad händer med arter som lever i djurparker men ingår i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen över främmande arter?

Djurparkerna kan hålla invasiva främmande djur som tagits in i EU-förteckningen tills djuren dör av naturliga skäl under förutsättning att parkerna ser till att djuren inte förökar sig eller rymmer.

Den nationella förteckningen gäller inte djurhållning i djurparker.

Allmän bakgrundsinformation om främmande arter

Varför är det viktigt att förebygga och begränsa spridning av främmande arter?  

Förutom klimatförändringen hör det till våra största utmaningar att vi stoppar utarmningen av naturens biologiska mångfald. Förstörda och splittrade livsmiljöer är vid sidan av invasiva främmande arter det största globala hotet mot naturens biologiska mångfald. Främmande arter tränger undan också våra hotade arter till exempel i lundar, på badstränder, ängar och åsar.

Invasiva främmande arter kan orsaka stora ekonomiska konsekvenser antingen direkt i form av skördeförluster, men även indirekt i form av kostnader för bekämpning och kartläggning av arternas utbredning.  

Varför bekämpar vi inte andra skadliga arter, såsom vitkindad gås?

Vitkindad gås är ingen främmande art, utan en invaderande art för den har spridit sig till Finland på egen hand. Arter som inte sprider sig med människans medverkan berörs inte av bestämmelserna i lagen om främmande arter.

Hur ska jag göra om en art som inte hör till EU-förteckningen eller den nationella förteckningen är en invasiv främmande art enligt Finlands nationella strategi för främmande arter?

Invasiva främmande arter enligt bestämmelserna om främmande arter är de arter som finns upptagna i EU-förteckningen eller den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. De främmande arter i strategin för främmande arter som tills vidare inte ingår i någondera förteckningen betraktas därför som vanliga oskadliga främmande arter. Dessa vanliga arter berörs endast av 3 § i lagen om främmande arter. Enligt denna paragraf är det förbjudet att låta sådana främmande arter sprida sig i omgivningen.

Det bästa sättet att bekämpa och stoppa spridning av de här vanliga arterna är att vi sprider information om de skador som arterna medför samt om sätten att bekämpa dem. Ett råd för att odla de här arterna är att du inte låter förökningsbara växtdelar sprida sig utanför trädgården eller växtplatsen. På samma sätt som du bekämpar de arter som ingår i förteckningarna kan du bekämpa dessa arter med hjälp av till exempel frivilliga informations- och utrotningskampanjer.

Främmande arter är arter som med hjälp av människan har spridit sig från det ursprungliga utbredningsområdet till nya områden antingen avsiktligt eller oavsiktligt. Hur hantera spridning av arter som oavsiktligt sprider sig med hjälp av människan?

Invasiva främmande arter kan sprida sig oavsiktligt via olika kanaler, till exempel med kontaminerade växt- eller förpackningsmaterial, med djur, genom att rymma från gårdsplaner, trädgårdar eller ägarna samt med fordon, tåg eller fartyg. Det finns också flera sätt att bekämpa spridning. Ett kostnadseffektivt sätt är att vi informerar såväl privatpersoner som aktörer som har att göra med till exempel sällskapsdjur, växter eller jordmaterial, om arterna och de skadliga verkningarna. Information till till exempel fartygspersonal och anläggningar för behandling av trädgårdsavfall är nödvändig. Mer information om bekämpningen finns att få i hanteringsplanen för att bekämpa invasiva främmande arter och i komplementet till hanteringsplanen.

Vilka negativa konsekvenser kan invasiva främmande arter ha?

Främmande arter kan inverka negativt på naturens biologiska mångfald och ekosystemtjänster. De kan också ha negativa effekter för ekonomin och folkhälsan. Mer information om detta kan du få på s. 23-25 i strategin för främmande arter.

Hur sprids arterna?

Arterna sprider sig till andra geografiska regioner med människans avsiktliga eller oavsiktliga hjälp. Ökad internationell handel och transport, särskilt nya sjö- och flygvägar samt vägar på land, har lett till större spridning. Närmare information om spridningsvägar finns på s. 27 i strategin för främmande arter.

Hur bedöms risken av en främmande art?

Vissa främmande arter kan klassas som skadliga. De kan medföra skada för miljön, ekonomin eller samhället. För att vi ska kunna utreda vilka skador och i vilken omfattning en främmande art orsakar använder vi en så kallad riskbedömning. Mer information om riskbedömningen finns på s. 40 i strategin för främmande arter.

 

Jord- och skogsbruksministeriet - uppdaterat 09/2019